Min Förlossningsberättelse
18 November 2009
3 dagar innan BF
04.00 Vaknar för att kissa, men kan inte riktigt somna om för jag känner en smärta i ryggen då och då. Det krampar och känns väldigt obehagligt. Halvsover mig vidare.
09.00 Säger till min man när han ska till jobbet att jag tror det är på gång idag, smärtan i ryggen kommer ju fortfarande. Han frågar mig om jag ska föda idag så han vet om han ska stanna hemma från jobbet eller inte, men jag hade ju aldrig fött barn tidigare så hur skulle jag veta hur det skulle kännas?! Så himla ont gjorde det ju inte och jag visste ju inte om det faktiskt skulle hända idag, så han gick till jobbet.
20.00 Vi åker och handlar lite på Ica, jag plockar på mig massor med sötsaker. Jag tänker på energi, för det verkar ju vara på gång eftersom smärtan fortfarande kommer och går! Efter det åker vi förbi Mc Donalds och jag äter som en häst.
23.00 Nu åker vi till förlossningen, jag vill bli undersökt, jag vill veta om det är dags.En tjejkompis sa att jag borde åka in redan klockan 21.00 men jag var lite skeptisk och väntade. Jag ville vänta tills det var dags, då sa hon när det är dags, är det dags att krysta och då är det för sent för att åka! När jag frågade er på bloggen så sa de flesta att man vet när det är dags! Men jag visste inte. Tänk om detta var förvärkar tänkte jag?! Det gjorde ju inte så ont. Jag sa till killen att han behöver inte ta med väskan för vi kommer få åka hem. När jag kommer in så får jag sitta med ctg och då ser vi ju faktiskt på maskinen att det är värkar! Känns skönt.Efter det undersöker hon mig och säger att nu kommer du jubla för du är öppen nästan 6 cm redan!
00.50 Sätter mig i badet. Konstigt badkar tyckte jag. Just nu var jag så glad för att snart är hon ute! Inte särskilt ont heller, tänkte att såhär lätt kan det ju inte vara att föda barn?
01.30 Testar lustgasen i badet. Efter ett drag av den håller jag på att skratta ihjäl mig och nästan drunkna i badkaret. Sen säger barnmorskan till mig att "allt du säger och gör nu har aldrig hänt". Det kanske skulle lugna mig så jag kunde dra i mig hur mycket som helst, men istället blev det motsatt effekt och jag blev rädd att jag ska säga konstiga saker och göra bort mig totalt så jag drar i mig för lite av lustgasen hela tiden så när värken är som starkast hjälper den mig inget alls.
02.15 Har tröttnat på att bada. Går tillbaka till rummet och efter ett litet tag börjar det göra så galet ont. Jag tappar helt kontrollen över min andning, och skriker av smärtan. Lustagsen sitter fast över mitt ansikte, jag vill bort från smärtan jag andvänder lustgasen upp och ner och bak och fram. Barnmorskan tjatar om att jag ska försöka skrika "mörkare" så att jag tar i och trycker ner mer. Men jag kan inte jag bara skriker av smärtan med en ljus stämma. Sen får jag krystvärkar och dom var så häftiga det kändes som när man spyr galla fast åt andra hållet, kroppen krampar neråt av sig själv och tvingar mig att hjälpa till. Men trycket nedåt och mina värkar gör så ont att jag klarar inte mer, jag ber dom göra kejsarsnitt, jag tror jag ska avlida. Vi byter ställningar hela tiden och jag har setat på pilatesbollen,min kropp skakar oavbrutet och jag tror jag ska spy hela tiden. Öppen 8cm.
03.50 Vattnet går. Smärtan har tagit över för länge sen, jag känner mig utmattad, förstår inte ens att vattnet går. Trodde jag kissade på mig men struntade i vilket.Kroppen skakar fortfarande oavbrutet. Jag har bett om ryggmärgsbedövning när jag är öppen nästan 9 cm. De är på väg.
04.03 Spinalbedövning läggs. Min man var rädd när jag tog den, stor spruta! Jag får en mega värk precis när läkaren lägger den i ryggmärgen och min kropp vill vrida sig av smärta då hon skriker 'RÖR DIG INTE EN MILLIMETER'. Blir rädd när jag tänker på det nu i efterhand. Men är glad att allt gick bra. Nu blev det så skönt, jag känner ingen smärta längre! Jag vilar en väldigt kort stund.
04.15 Vilan är över, nu måste du krysta säger de. Hon sätter även ett värkstimulerande dropp, så att värkarna ska komma tilllbaka.
05.20 Krystar aktivt står det i min journal. Jag krystar och krystar. Jag har inga krystvärkar, jag krystar bara på känn. När jag tror värken är som starkast så krystar jag som aldrig förr men det var svårt utan krystvärkar. Krystvärkarna arbetade ju av sig själv och pushade en att krysta, men nu var jag tvungen att sköta allt arbete själv, och trycket neråt var outhärdligt. Jag krystar i alla olika positioner, det gör så ont! Tillslut står jag upp, det var det bästa för mig för då kom hom ut! Jag hör någon utbrista, 'hon har långt hår som sin mamma' de frågar om jag vill känna på henne, men nej, jag var tvungen att krysta.
06.12 Hon är ute! Jag får henne i min famn på en gång! (Jag står fortfarande upp med darrande knän) Och förstår inte varför de inte tvättat henne, men de gör visst inte det. Hon får vara i sin pappas famn medans jag får lägga mig ned,pappa ska klippa navelsträngen och moderkakan ska ju ut, det går fort sen får jag min lilla dotter och hon söker direkt efter bröstet.
Min man var det mest fantastiska stödet jag kunde önska mig.
19 November 2009 06.12
51cm 3755g
Love of my life.
Med alla detaljer jag vill berätta om i min förlossningsberättelse blir den allför lång. Så detta är den korta versionen av det mest fantastiska jag gjort!
3 dagar innan BF
04.00 Vaknar för att kissa, men kan inte riktigt somna om för jag känner en smärta i ryggen då och då. Det krampar och känns väldigt obehagligt. Halvsover mig vidare.
09.00 Säger till min man när han ska till jobbet att jag tror det är på gång idag, smärtan i ryggen kommer ju fortfarande. Han frågar mig om jag ska föda idag så han vet om han ska stanna hemma från jobbet eller inte, men jag hade ju aldrig fött barn tidigare så hur skulle jag veta hur det skulle kännas?! Så himla ont gjorde det ju inte och jag visste ju inte om det faktiskt skulle hända idag, så han gick till jobbet.
20.00 Vi åker och handlar lite på Ica, jag plockar på mig massor med sötsaker. Jag tänker på energi, för det verkar ju vara på gång eftersom smärtan fortfarande kommer och går! Efter det åker vi förbi Mc Donalds och jag äter som en häst.
23.00 Nu åker vi till förlossningen, jag vill bli undersökt, jag vill veta om det är dags.En tjejkompis sa att jag borde åka in redan klockan 21.00 men jag var lite skeptisk och väntade. Jag ville vänta tills det var dags, då sa hon när det är dags, är det dags att krysta och då är det för sent för att åka! När jag frågade er på bloggen så sa de flesta att man vet när det är dags! Men jag visste inte. Tänk om detta var förvärkar tänkte jag?! Det gjorde ju inte så ont. Jag sa till killen att han behöver inte ta med väskan för vi kommer få åka hem. När jag kommer in så får jag sitta med ctg och då ser vi ju faktiskt på maskinen att det är värkar! Känns skönt.Efter det undersöker hon mig och säger att nu kommer du jubla för du är öppen nästan 6 cm redan!
00.50 Sätter mig i badet. Konstigt badkar tyckte jag. Just nu var jag så glad för att snart är hon ute! Inte särskilt ont heller, tänkte att såhär lätt kan det ju inte vara att föda barn?
01.30 Testar lustgasen i badet. Efter ett drag av den håller jag på att skratta ihjäl mig och nästan drunkna i badkaret. Sen säger barnmorskan till mig att "allt du säger och gör nu har aldrig hänt". Det kanske skulle lugna mig så jag kunde dra i mig hur mycket som helst, men istället blev det motsatt effekt och jag blev rädd att jag ska säga konstiga saker och göra bort mig totalt så jag drar i mig för lite av lustgasen hela tiden så när värken är som starkast hjälper den mig inget alls.
02.15 Har tröttnat på att bada. Går tillbaka till rummet och efter ett litet tag börjar det göra så galet ont. Jag tappar helt kontrollen över min andning, och skriker av smärtan. Lustagsen sitter fast över mitt ansikte, jag vill bort från smärtan jag andvänder lustgasen upp och ner och bak och fram. Barnmorskan tjatar om att jag ska försöka skrika "mörkare" så att jag tar i och trycker ner mer. Men jag kan inte jag bara skriker av smärtan med en ljus stämma. Sen får jag krystvärkar och dom var så häftiga det kändes som när man spyr galla fast åt andra hållet, kroppen krampar neråt av sig själv och tvingar mig att hjälpa till. Men trycket nedåt och mina värkar gör så ont att jag klarar inte mer, jag ber dom göra kejsarsnitt, jag tror jag ska avlida. Vi byter ställningar hela tiden och jag har setat på pilatesbollen,min kropp skakar oavbrutet och jag tror jag ska spy hela tiden. Öppen 8cm.
03.50 Vattnet går. Smärtan har tagit över för länge sen, jag känner mig utmattad, förstår inte ens att vattnet går. Trodde jag kissade på mig men struntade i vilket.Kroppen skakar fortfarande oavbrutet. Jag har bett om ryggmärgsbedövning när jag är öppen nästan 9 cm. De är på väg.
04.03 Spinalbedövning läggs. Min man var rädd när jag tog den, stor spruta! Jag får en mega värk precis när läkaren lägger den i ryggmärgen och min kropp vill vrida sig av smärta då hon skriker 'RÖR DIG INTE EN MILLIMETER'. Blir rädd när jag tänker på det nu i efterhand. Men är glad att allt gick bra. Nu blev det så skönt, jag känner ingen smärta längre! Jag vilar en väldigt kort stund.
04.15 Vilan är över, nu måste du krysta säger de. Hon sätter även ett värkstimulerande dropp, så att värkarna ska komma tilllbaka.
05.20 Krystar aktivt står det i min journal. Jag krystar och krystar. Jag har inga krystvärkar, jag krystar bara på känn. När jag tror värken är som starkast så krystar jag som aldrig förr men det var svårt utan krystvärkar. Krystvärkarna arbetade ju av sig själv och pushade en att krysta, men nu var jag tvungen att sköta allt arbete själv, och trycket neråt var outhärdligt. Jag krystar i alla olika positioner, det gör så ont! Tillslut står jag upp, det var det bästa för mig för då kom hom ut! Jag hör någon utbrista, 'hon har långt hår som sin mamma' de frågar om jag vill känna på henne, men nej, jag var tvungen att krysta.
06.12 Hon är ute! Jag får henne i min famn på en gång! (Jag står fortfarande upp med darrande knän) Och förstår inte varför de inte tvättat henne, men de gör visst inte det. Hon får vara i sin pappas famn medans jag får lägga mig ned,pappa ska klippa navelsträngen och moderkakan ska ju ut, det går fort sen får jag min lilla dotter och hon söker direkt efter bröstet.
Min man var det mest fantastiska stödet jag kunde önska mig.
19 November 2009 06.12
51cm 3755g
Love of my life.
Med alla detaljer jag vill berätta om i min förlossningsberättelse blir den allför lång. Så detta är den korta versionen av det mest fantastiska jag gjort!
